Julen 2015 fick min mamma ett par sockar i beige, stickade efter Salut, en design av Anna Playsweetmusic. I julklapp samma år fick jag beige sockgarn – det verkar vara en färg jag alltid återkommer till på vinterhalvåret, tillsammans med grått, brunt och andra naturfärger. Efter julhelgen lade jag upp till ett par egna likadana, men snart tröttnade jag på den beige färgen och stickade andra saker i grällare färger. Dessutom kom mycket annat emellan 2016.
Under slutet av december packade jag dock med projektpåsen med de ofärdiga sockarna Salut i resväskan och tog med dem till sambons föräldrar där vi skulle spendera mycket tid framför brasan i vintermörkret. Vilken julledighet, sedan. I rask takt stickade jag klart sockarna och började på nästa projekt, och på nästa. Så som det är när inspirationen kommer till. Inspirationen föds ur avslappning för mig, inte ur stress. Och hela 2016 var fyllt av stress, med mycket jobb som alltid kommer i första hand. Så är det ju när en har eget företag.
Här är sockarna Salut i beige till mig själv. Mönstret är enkelt med smakfullt och en lär sig snabbt rapporten utantill. Passformen blir också mycket bra om med hälkonstruktionen Fleegle Heel. I alla fall på mina fötter som är smala med normalhögt (haha, finns det ens?) fotvalv.
En extra finess som jag tyvärr missade förra gången jag stickade dem är att resårens maskor fortsätter med räta på räta och aviga på aviga som en följd av sicksackmönstret på foten. Titta noga på bilden så ser du hur jag menar. Så snyggt!