När jag pendlade till mitt sommarjobb i somras ville jag sticka något, enkelt, något utan färgbyten och med korta varv. Allt för att inte bli åksjuk och må illa. Det kändes sjukt att sticka ett par tjocka sockar i ull när det var närmare 30 grader ute, men snabbt skulle det ju gå också. På de fyra veckornas pendling, en timma dit och en timma hem, lyckades jag producera dessa varma, tjocka, gröna, ulliga sockar som jag kan ha i militärkängorna i vinter. Garnet är Garngrossistens Raggsocksgarn som jag budade hem på Tradera i våras, och mönstret är Woolies, ett DROPS-mönster för herrsockar. Jag lade till ett par centimeter i skaftet på mina, så att de når över militärkängornas skaft och inte ger mig skoskav på vaden.
Nu när hösten är här väcks längtan efter fler sockar. Tunna sockar. Mönstrade sockar. Färgglada sockar. Det kanske är dags att lära sig att sticka bägge samtidigt, så att det faktiskt blir två sockar och inte en. Som så ofta händer.