Julen stundar men i mitt fönster är det fortfarande vår (eller åtminstone tidig höst). Kontrasten mellan det levande gröna och det avslut på året som ljusstaken symboliserar är hög. Vi saknar snö hör i Göteborg, åtminstone gör jag det.
Jag tycker egentligen inte om julpynt. Det finns en hysteri kring att köpa nytt varje år som jag inte vill delta i. Det finns också en tendens till att tävla om vem som har finast julpynt, vilken jag heller inte vill vara en del av. På grund av detta och mycket annat ligger mina få julsaker i ett förråd på vinden hos min mor. Men så hittade jag en adventsljusstake på Återbruket för 8 kronor som fick mig att tänka om lite. En gammal skräpig sak för någon är en vacker detalj för en annan.
Dessutom har jag fallit för stämningen. All konsumtionshets bidrar såklart till att en ska vilja ha det stämningsfullt hemma, och det får jag erkänna mig vilja vara en del av. Hemmet är viktigt, som trygg plats och som källa till energi. Det senare kan dock diskuteras eftersom vi bor två i en etta, men ändå. Så som ett led till att skapa denna trygghetszon och källa till energi spenderade jag 8 kronor på en ljusstake och får svälja min cynism i jul. Men kommer det ingen snö åker ljusstaken ut illa kvickt.
