Sedan ett par år tillbaka är jag besatt av lyftkranar. Liksom drömmarnas värld säger åt dig att vandra till regnbågens slut vill jag ta mig till lyftkranens fot. Jag är nyfiken på hur kranen är fäst vid marken för att inte välta och hur stora dessa anordningar är. Jag ser dem som jättestora varelser med rötter som sitter så djupt ner i marken att de kan parera de hårdaste vindar.
Ännu har jag inte lyckats ta mig så nära. Bilden ovan är från Brunnsparken, Göteborg i augusti 2012 och är en av de första jag tog.