Under sommaren 2015 stickade jag en jättelång version av Ramona Cardigan i tretrådig ull från Kasthall i Kinna. Mönstret är designat av Elizabeth Smith och är ursprungligen en lätt figurstickad kofta som går till höften. Ramona stickas uppifrån och ner med raglanökningar för ärmar och sedan följer en avig stadkant längs sidorna för att ge stadga och ett snyggt intryck.
Tidigare har jag stickat en Ramona Cardigan, först den röda helt enligt mönstret, och sedan en grå något längre och mer utställd version.
Till slut gav jag mig på utmaningen att sticka en ännu längre kofta i tjockare garn som jag kunde ha som jacka. Eftersom garnet var tjockare fick jag räkna om en del i mönstret och prova den på allt eftersom jag stickade. Sådant lär en sig ganska fort när en väl testar.
På bilden ovan syns de aviga maskorna i sidan som bildar en stadig söm. Det är en grymt snygg detalj som går att införliva i andra koftor också för att få ett lite mer skräddat intryck.
Knapparna har min pappa gjort av eneträ. De är stora och råa i kanterna och passar perfekt i knapphålen (eller tvärt om, vad kom först?). Jag tycker jättemycket om dem och ser fram emot att nöta dem lena och blanka med åren.
Den här otroligt varma koftan kunde jag bara använda ett par dagar den första hösten efter att den blev klar. Sedan blev det för kallt, och den är på tok för varm för att bära under en jacka. Under första maj-helgen nu i år var vädret perfekt för att använda koftan. Då passade vi på att ta en sväng i Skatås och fotografera.
Just det, den längsta versionen av Ramona fick också fickor till slut. Perfekt för att gömma ekollon, mobilen, snusdosan eller cykelnyckeln. Jag stickade två små rektanglar med ett par varv bruten resår i slutet, blockade dem så att måtten stämde överens med masktätheten på koftan och sydde sedan på dem i höfthöjd.
Se fler bilder och detaljer på min Ravelry!