I fredags var jag på workshop i tuschmåleri anordnad av Anette Carlsson Moberg på Patternplan. Jag har följt henne på Instagram ett tag och inspirerats så otroligt mycket av hennes tuschteckningar. Så visade det sig att hon håller workshops i tuschmåleri och naturligtvis anmälde jag mig.
Sedan innan hade jag testat litegrann. Jag fick tusch från Liquitex i julklapp men hade inte riktigt lyckats få bukt med den. Försökte blanda den med medium, för att den skulle tjockna lite, men det blev inte som jag ville. Försökte blanda ut med vatten, droppa i vatten, använde den helt utan att blanda med något. Det som ville bli målat kunde inte bli målat.
Men så i fredags fick jag chans att prova en annan sorts tusch, tillverkad av sot och bindningsmedel. Och helt andra penslar än vad jag provat innan. Underbart! Precis så!
Till min stora glädje inledde Anette med att vi inte skulle tänka utan bara måla. Du som läst mitt inlägg Skapande och skörhet kan förstå att jag jublade inombords. Låt tuschen styra och se vad som händer, släpp kontrollen. Svårt är det, svårt som bara den att släppa kontrollen.
Det första handfasta rådet var: använd billiga syntetpenslar och lägg pengarna på bra papper. Älskar när man får höra sånt.
Det andra handfast rådet var: lär dig av dina misstag. Sedan hällde hon upp först kaffe och därefter rödvin som vi kunde prova att använda istället för vatten.
Jag är inte den som är den när någon säger rödvin, och säkerligen hade det inte dröjt länge innan jag själv råkat doppa penseln i fel glas – och se bara resultatet. Ljust rosalila med flagor av svart svart tusch. Kaffet gav en brun nyans (se bild med blommor till höger nedan) men utan att tuschen förändrades märkvärt.
Man behöver testa alla tekniker för att se vad man gillar, sa hon också. Förutom penslar hade hon med sig japanska bambupennor, rollers som primärt används för textiltryck och diverse köksredskap. Jag provade allt i en hejdlös takt, men som du kan se på bilden ovanför fastnade jag verkligen för den svarta tuschen och rödvinet.
Och kontrollen då, hur gick det med den? Den kom och gick under kvällen. Jag kan väl säga att jag verkligen övade på det där med att inte tänka. Lät tuschen jobba, gosade liksom med den och tittade på när den torkade.