Det blir en del glasburkar över när oliverna är slut. Varje vecka bär vi bort glasburkar till återvinningstunnorna på gården, men de fina burkarna sparar vi för olika ändamål. Dessa höga smala har blivit stomme till två pennställ. Jag klädde dem med stickade tuber i rester av eko-ull som jag hittade i gömmorna.
Detta hände i november 2013 fram till precis innan jul. Dagen före julafton var jag och köpte knappar på Knit & Purl och på julaftons morgon sydde jag i dem. Jag hade slitit med uppgifter i skolan samtidigt som jag suttit hemma och lyft maskor på det snygga mönstret Sally Cardigan. Sedan gick det två månader innan jag fick tummen ur att fotografera den, men så är det ibland.
Sally är stickad i tvåtrådigt ullgarn från Klippans Yllefabrik på stickor 3,5 mm. Jag har steekat henne, det vill säga först stickat runt i ett stycke och sedan klippt upp längs mitten fram. Det är alltid lite nervöst men med det här garnet räckte det att virka längs kanten för att fästa trådarna innan jag plockade upp maskor för knappslån.
Såhär ser hon ut i alla fall. Jag kallar alla stickningar med kvinnonamn för hon av ren princip.
Som jag nämnt tidigare har jag hållit på med en sjal till farmor. Nu är den äntligen klar, blockad och redo att ges bort. Min stickfasthet stämmer inte riktigt överens med det som angavs i mönstret, men efter att jag blockat den blev den lagom stor att slänga om axlarna en sval vårdag.
Sjalen var trevlig och repetitiv att sticka. Lagom mycket tänk på vissa varv och inget tänk på andra varv. Projektet var perfekt att ha för händerna framför ett (eller ett par) avsnitt av en tv-serie.
Jag stickade Bark på stickor 4 mm och i garnet Artesano Definition Sock i färgen Perky. Jag är nöjd med resultatet och det hoppas jag att farmor blir också!
När en spelar gitarr blir fingrar och händer lätt kalla och stela. Särskilt om en spelar mycket och ofta. Stelheten gör att det inte är bekvämt att spela och att en inte kan spela så snabbt. Lösningen på detta är ett par muddar i ull.
Mönsterrapporten kommer från boken Sticka flerfärgsstickning med lyfta maskor av Madelaine Jansson och Lotta Bengtsson. Jag mätte handleden och gjorde en provlapp (för det måste en göra) innan jag lade upp för muddarna. Detta eftersom de lyfta maskorna ger en annan masktäthet än vanlig slätstickning.
Med dessa kontrastfärger blev både färgeffekten och strukturen väldigt fin. Jag gjorde en slätstickad kant som rullar sig, vilket inte var meningen men blev bra ändå. De lyfta maskorna gör muddarna täta och tjocka men de är ändå stretchiga att ta på och ta av.
Garnet är Artesano Definition Sock som blev kvar efter min Color Affection. Jag tror inte jag använde mer än några gram av varje färg.
I höstas bad jag min pappa om hjälp att göra egna knappar av trä. Det var i samband med att jag hade stickat det stora kuddfodralet. Vi började spåna på material, storlek och form. Han föreslog ask, för det hade han massor av från ett träd som växer vid vår sommarstuga. Sedan startade den kreativa processen och …
Idag kom dessa knappar i ett brev på posten. De är ungefär lika stora som femkronor och varje knapp är unik. Nu återstår frågan om vilket garn jag ska använda för att göra dessa knappar rättvisa.
Igår började jag med sjalen Bark, som jag gav farmor i julklapp 2013. Viljan övergår ibland tiden så hon fick ett nystan och ett löfte. Sedan höll jag på med packning inför en flytt, och därefter uppackning efter flytten. Men så igår, äntligen, kunde jag ta mig tid att börja.
Jag hade valt ut garnet Artesano Definition Sock (som är ett av mina favoritgarner) i färgen perky och visade farmor ett antal mönster under julhelgen. Det jag visade mest var Bark av Sue Lazenby, vilket det alltså fick bli. Lazenby inspirerades av sin kärlek till träd när hon skapade mönstret, vilket hörs i namnet och syns i strukturen, om man är lagd åt det hållet.
Mönstret är uppbyggt av rätstickade varv, tappade maskor och lyfta maskor. Man börjar uppifrån och ökar i kanterna och i mitten till en trekantig form. Än så länge känns den som en perfekt tv-stickning!
(Men jag orkar inte nåla ut uddarna så jag får blocka om den en annan dag)
I förrgår blev mössan med alla namnen klar. Som kanske framgår av det förra inlägget kommer mönstret från Stora boken om handarbete, en bok som jag tror finns på varenda second handaffär numera. Jag fick ärva boken efter en släkting och har både skrattat och gråtit åt kreationerna som finns i den. Mössan var dock ett guldkorn.
Garnet är rester av Kampes tvåtrådiga ullgarn i naturvit som jag rafsade upp ur garnlådan. Jag har stickat den nedifrån och upp på stickor 3,5 – men runt istället för fram och tillbaka som mönstret säger.
En sådan här mössa behöver man nästan inget mönster till. Det är lätt att bara mäta runt huvudet och lägga upp så många maskor som behövs. Sticka ribbstickning med två räta, två aviga tills mössan mäter ca 20-23 cm, beroende på huvudstorlek. Sedan minskar du på valfritt sätt så att det ser jämnt ut tills du har så få maskor att du kan dra ihop resterande.
Mönstret är perfekt för en nybörjare – vare sig du stickar runt eller fram och tillbaka.
Det har blivit en randig kofta i brunt i vinter. Det har också blivit en gul. Kvar efter dem blev en del restgarn. Och sånt kan en ju inte slänga hur som helst. Det har inte funnits i min värld att köpa ett fodral till iPaden, eftersom jag som stickare kan sticka ett.
Sagt och gjort. När jag har mycket att göra för övrigt startar jag alltid flera projekt på samma gång, för att kompensera. Och gärna småprojekt så att det känns att jag färdigställer saker. Det finns något sorts välmåendetänk i det – att färdigställandet smittar av sig på det jag har att göra på riktigt.
Så under kvällarna denna veckan har jag suttit och tittat på tv-serier och stickat fram och tillbaka i rätstickning. Lagom avancerat när hjärnan är full av annat. Igår hittade jag sedan en ensam knapp i påsen med alla knappar. Så blev fodralet klart.
Mönstret hittade jag på Ravelry och är ett gratismönster som är lätt att variera, både i utformning och storlek. Restgarnerna är från Klippans Yllefabrik.
Egentligen har denna koftan varit klar sedan i mitten av november förra året. Med sedan dess har det inte varit så många soliga dagar. Därför har det dröjt tills nu innan jag kunde bli fotograferad i den. Mönstret är Sally Cardigan till grundformen, med med ränder istället för honungsmönster. Den är stickad uppifrån och ned i ett stycke och sedan uppklippt mitt fram i en så kallad steek. Garnet är tvåtrådigt ullgarn från Klippans Yllefabrik och koftan är stickad med stickor 3,5. Knapparna kommer från Knit & Purl.
