finull

Jag vill ha ett par vantar, sa inte min sambo i början av hösten. Trots att jag erbjuder mig, är det inte ofta han nappar på nya stickade saker. Men ibland så. När jag visade honom boken Vantar för alla årstider av Clara Falk och Kamilla Svanlund tyckte han att många av mönstren var fina. Svante var mönstret han föll för mest, och det kom jag ihåg när jag för ett par månader sedan hade vantbonanza och stickade flera par på raken. Vips så hade han valt ut garn från Rauma Finull, betalat det i kassan och så åkte jag hem och lade upp. Såhär ser de ut:

Jag vet inte om det var fåglarna eller att de var uppstickade i elfsborgsfärgerna gult å svart som gjorde att han föll för dem. I boken är de visserligen uppstickade i gult och mörkbrunt, men det såg ju inte han. Nöjd blev han i alla fall. Jag fick igenom att jag skulle ha mörkgrått istället för svart, för svart är ju så tråkigt att sticka i.

Såhär fina är de på insidan. Den sidan av mönstret var härligt repetitiv, medan ovansidan med alla fåglar var lite mer ”tungan rätt i mun”. Svante är ett bra mönster att fortsätta med om du har stickat några projekt innan i flerfärgsstickning. Det är flera större partier i en färg på ovansidan av dessa vantar, vilket gör flotteringarna långa. Därför kan det bli lite knöggligt ibland. Men det mesta går ju att blocka ut.

Jag använde större stickor för att vantarna skulle passa sambons händer, 3,25 mm istället för 2,5 mm som det står i mönstret. Mönstret är ju konstruerat för det som brukar kallas för damstorlek, vilket blir ganska trångt om en har stora händer.

En annan förändring var att jag uteslöt färg C (vit i mönstret) och stickade med färg A där istället. Muddarna blev därför gula och grå i mönstret istället för trefärgade. Detta kan ha berott på lathet, men det skulle jag aldrig erkänna.

Svante får tummen upp av både mig och sambon. Ett trevligt mönster att sticka, och snygga vantar att bära. Kanske gör jag ett par till någon gång. Vem vet.

Detaljer och fler bilder finns på Ravelry.