Ett evighetsprojekt i entrådig ull.
Inför jul förra året köpte jag flera härvor entrådigt grått ullgarn. Jullovet skulle ju innebära massor av sticktid framför brasan och att det då skulle behövas ett större projekt med mycket autopilotstickning. Jag hade rätt, men ändå så fel. Visst stickade jag massor, men att ge sig på ett stort projekt som en tunika i entrådig ull och förvänta sig att en ska bli klar under lovet var kanske att ta i.
När vi kom hem efter nyår lade jag projektet i en korg och där har det legat och pockat på uppmärksamhet tills jag för ett par veckor sedan bestämde att jag skulle sticka minst ett par centimeter om dagen. Kroppen gick ganska fort eftersom det bara var rät rät rät med några ökningar här och där. Ärmarna tog lite mer tid, men ett par centimeter om dagen var en bra regel.
Förra veckan maskade jag av sista ärmen och såhär ser den ut.
Jag har inspirerats av modeller från Gudrun Sjödén och haft grälligt mönstrade underklänningar och strumpbyxor i åtanke när jag stickat. Jag ville ha en lång, tunn och enkel tunika som passar till det mesta. Därav den entrådiga grå ullen.
Tunikan är stickad uppifrån och ned med raglanökningar, efter mina egna mått. Jag flyttade ut raglanökningarna en bit för att halsen skulle bli vid och har gjort ärmarna vida för att tunikan ska kännas ledig. Sedan minskade jag för midja och ökade för höftvidd så att den skulle forma sig efter min kropp. Det sista – och kanske det finaste – är kanterna som jag maskat av med en i-snodd.
I-snodden gör att halsringningen ligger snyggt och ger tyngd till ärmarna. Dessutom är det en teknik jag precis lärt mig, så det var extra kul att att få träna på tekniken och sätta den ordentligt.
